Mordet i Risveden - en presentation

MORDET I RISVEDEN ÄR DEN ANDRA BOKEN I EN SVIT MED NAMNET 

…SOM RINGAR PÅ VATTNET.

Namnet på serien antyder att ingen handling står för sig själv. Varje skeende, varje ingrepp i en människas liv, är en del av en kedja som förgrenar sig över tid. 

 Kanske uppstod det första skvalpet när Eva satte tänderna i det nallade äpplet. Kanske började världens brottslighet med mannen som mördade sin bror.

Böckerna har ett gemensamt persongalleri men huvudpersonerna skiftar från bok till bok. Därmed är det inte uteslutet att en huvudperson kan "återanvändas".

Varje roman är en avslutad episod men en del händelser vid sidan av huvudhandlingen kan följa på varandra.

Serien klassas som spänningsromaner ... men var går gränsen för andra genrer. Kan inte en kärleksroman vara spännande? Kan inte en thriller till stor del bestå av kärlek mellan två människor?

Jag sätter inga gränser i mitt skrivande. Sätter du gränser i ditt läsande?

Baksidestext

Torsten Hellberg, känd profil i Göteborgs nöjesliv påträffas mördad och dumpad i en sjö i ett naturskyddsområde. Sportfiskaren Leif Holm blir vittne till dumpningen.

En polis läcker för media. Pressen avslöjar att sportfiskaren Leif Holm bevittnat händelsen och utsätter hans liv för fara.

Kriminalinspektör Li Björk omplaceras till polisområde Fyrbodal som yttre befäl efter en intern maktstrid på Länskriminalen. Med mod, värme och kvinnlig intuition nystar hon upp det komplicerade mordet.

Fjortonåriga Lena Johanssons får inte det stöd som förväntas när hon återvänder hem efter att ha utsatts för gruppvåldtäkt. Hon mobbas och genomlider återigen sexuella övergrepp. Hon kastas ut ur hemmet och hamnar i en psykopatisk hallicks garn.

Mordet i Risveden är en samhällskritisk spänningsroman och den andra boken i sviten Ringar på vattnet.


ISBN 978-91-86377-84-7

Utgiven av PaperTalk

Omslag av Hanna Svensson

Copyright@Sune E. Olsson 2011

Melf, Cabanas de Tavira, Portugal

Tryck: F4-print, Stockholm 2011

Recensioner:

Dast Magasin - Recension av Mordet i Risveden

Klipp ur recensionen: 

Vad gäller omdöme så står sig mitt första intryck: Inte helt trovärdigt vad gäller händelser och vissa personer, lite för mycket pedofiliinslag (måste inte vara så detaljerat) men en flytande och stundtals mycket spännande mordhistoria.

De viktigaste personerna från förra boken är förstås med. Fokus ligger dock denna gång på en ung kvinnlig polis som får huvudansvaret för mordutredningen. En bihistoria där är motsättningar och intriger i polisgruppen.

Sune E Olsson kan skriva. På försättsbladet har han ett motto: Jag skriver, alltså finns jag. Han skriver också noveller, som vi i DAST publicerat flera av och fler finns på gång, den senaste är Beskyddarna: http://www.dast.nu/novell/beskyddarna).

Jag skulle vilja upprepa min önskan från första recensionen, att han fick hjälp av en hårdhänt förlagsredaktör. Då kan hans skrivande utvecklas ännu mer.

PERSONGALLERI

Li Björk  (som författaren tänker sig henne)

Deuteragonist i Granne med Lyckan och Mordet i Risveden samt Protagonist i och Seriemördaren (från Göta).

Li Björk är 34 år vid tiden för Granne med lyckan, kvinna, och kriminalpolis. Ensamstående sedan hon nyligen brutit med en sambo. Hon är singel och har inga barn sedan tidigare relationer. 

Redan vid första anblicken ser en åskådare att den 1.70 långa Li Björk har en välproportionerlig kropp. Hon styrketränar och joggar regelbundet utöver den fysträning som ingår i tjänsten som polis. Hon har gråblå ögon och ett ovalt ansikte, ljusblont hår som oftast är uppsatt i en hästsvans.

Li Björk är dessutom en bra skytt. Hon har militär bakgrund

Till sitt sätt är hon analyserande.

Hon har tidgare jobbat på Länskrims narkotikaenhet i Göteborg men flyttade till spaningsgruppen i Trollhättan efter jobberbjudande från gruppens chef.

Li Björk föddes den 23 maj 1974 och växte upp i Kålltorp i Göteborg.

Klipp ur texten om Li Björk

 I en parkerad bil vänd mot kanalen satt två spanare. En av dem höll en kikare mot ögonen. Uppströms syntes ljus från en järnvägsbro och tvärs över låg en rad öar. Öarna utgjorde en del av promenaden längs kanalen och slussarna. Trollhättans stolthet.

   De båda spanarna, polisinspektörerna Li Björk och Elly Hansson, bevakade ett stängt café och ett klubbhus på andra sidan vattendraget. De sökte tillsammans med ytterligare tre kollegor efter en pyroman som anlagt flera bränder på kort tid.

Li var ny i Trollhättan sen bara ett par veckor. Hon kom närmast från knarket i Göteborg. Hon hade att brås på. Hon var uppväxt i en familj där såväl hennes far som två äldre bröder var poliser. De tjänstgjorde alla tre på ordningssidan i Göteborg. Följdriktigt hade Li flyttat ihop med en polis. Dessvärre gjorde hon inget bra val. Fylla och otrohet och slutligen mannens första slag hade fått henne att bryta förhållandet. Hon parerade slaget, vände på klacken och lämnade sambo och lägenhet.  Efter sex stormiga år tillsammans med mannen var det över. Brytningen låg också bakom hennes beslut att flytta till Trollhättan.

 ...

Efter avslutat tjänstgöringspass promenerade Li till sin lägenhet på Storgatan. Hon var nyinflyttad. Hon hade packat upp de flesta flyttkartongerna och fått mycket på plats i lägenheten men ännu inte riktigt allt. Efter att ha ätit en take away från en kinesrestaurang tog hon itu med den sista flyttkartongen. En timma senare stängde hon luckan till diskmaskinen och startade den. Hon fällde ihop lådan och ställde bland andra tomma kartonger i hallen. Det hade tagit en vecka att komma i ordning vid sidan om arbetet på span. Det fanns fortfarande att göra. Krukväxterna måste placeras om och prydnadssaker skulle ställas fram men det fick vara till i morgon. Hon gick tillbaka till köket.

   Det börjar se prydligt ut. Skönt att jag har kommit i ordning. Nu fattas bara en skötsam man. Viril man, rättade hon sig, och det ska knappast vara något problem att hitta.

   Som ny i Trollhättan gällde det att arbeta sig in i gänget och att lära sig områdets klientel. Därför hade Li inte tagit ledigt för flytten.

   Länsspan i Trollhättan bestod av ett femtontal poliser fördelade på två grupper med var sin gruppchef och med kommissarie Lars Lundström som överordnad chef. Grupperna tjänstgjorde i två skift. Enheten arbetade i huvudsak med mord, rån och våldtäkter medan Polisområde Fyrbodal, som bland annat omfattade Trollhättan och Vänersborg, ansvarade för övriga brott. Li var nöjd med sin nya tjänst, och lägenheten älskade hon. Den bestod av två rum och kök, tio minuters väg från polishuset och med världens bästa gym tvärsöver gatan.

   Hon var varm och vände sig mot badrummet för att duscha. Ändrade sig och hämtade sin träningsväska. Ett kort träningspass skulle hon hinna med innan det blev dags för en kvällspromenad. Vid entrén till Älvhögsborg, simhallen som även inrymde ett gym och en idrottshall fanns en kortläsare. Li drog sitt kort för att komma in.

   – Hej, sa en receptionist. Du är ny, va? Hon läste namnet på en skärm framför sig. Li, du är välkommen.

   – Jag kommer att hänga här en del som det ser ut.

   – Om det är något du undrar över finns jag här, sa tjejen bakom disken.

   Gymmet hade en avdelning för dem som tränade med fria vikter. På den övriga delen av gymmet fanns löpband, cyklar och maskiner av olika slag. Om man undvek de mest frekventerade timmarna på dagen räckte redskap och utrymme väl till.

   Li gick uppför trappan. Hon fick avundsamma blickar från andra tjejer på gymmet. Hennes blå ögon och välformad mun, höfter, midja och byst lockade till sig mäns blickar.

   En man reste sig från en Smithmaskin och gick över till ett stativ för bänkpress. Li sneglade på honom. Han såg ut att vara pensionär. Hon la märke till att han la en handduk på bänken innan han hängde på viktskivorna och började övningen. En 20–kilos skiva på varje sida och stången som vägde lika mycket gjorde totalt 60 kilo. Inte illa för en gammal man tyckte hon.

   Li hämtade ett par hantlar i stället och la sig på en bänk och började ett set hantelsväng. När hon satte sig upp fick hon ögonkontakt med mannen. Han började le mot henne men nollställde snabbt ansiktet och såg bort. Han la sig ned, grep om skivstången och lyfte upp den. Li genomförde ett avkortat program under 30 minuter och slutade passet med tjugo längder ute i bassängen. Efter att ha stigit upp ur vattnet och duschat kände hon sig trött men fräsch. Hon hade avverkat 1000 meter i vattnet.

   Hon hade kommit att uppskatta livet i en småstad. Hon fick nära till jobbet, nära till affärerna, nära till centrum och slapp bilköer och långa resvägar. Hennes tillfredsställelse avspeglade sig i ett stort leende.

   Om hon visste vad som låg framför henne skulle hennes leende slockna.

... 

Lundström lät sina bruna ögon vila på inspektör Li Björk för ett ögonblick. Han kände glädje. Hon var gruppens senaste tillskott och ett kap. Li var 34 år, en tung tjej, dock icke kroppsligt menat och var en klar förstärkning. Hon var knappa 1.70 och såg inte ut att väga många hekto över de femtio. Smidig, muskulös och samlad satt hon rak på stolen med mellanrum mellan rygg och ryggstöd. Med gråblå allvarliga ögon läste hon av whiteboardens information.

Spännande klipp I:

I Risveden, inte långt från restaurangen Li och Elly Hansson var på väg att lämna, urartade ett gräl mellan två personer.

   – Vad sa du? Ska du prata med min…

   Torsten Hellberg fick ett raseriutbrott. Han hade nått den punkt där ursinne härskade. Där tankar inte längre styrde hans handlingar. Han knöt sina nävar. Lyfte armarna. Höll dem framför sig som jättelika påkar. Omgivningen flöt samman i ett töcken. Fågelsång, ljust vårgröna björkar, vita stammar, allt blev en grå bakgrund till den objudne gäst som hotade hans värld. Hellberg tog ett långt kliv framåt. Spärrade den enda flyktvägen. Gick sedan rakt på för att banka skiten ur fanskapet. Se ansiktet bli ett mos av blod och slamsor, tysta skriket som vidgade ögonen.

   För sent upptäckte Torsten Hellberg faran; det tunga handtaget till hans garagedomkraft som kom i full sving mot honom och träffade. En våg av smärta sköljde genom honom; blodsmak tystnad mörker

Fumliga fingrar slog ett nummer på en mobil. En röst svarade efter två signaler.

   – Jag har dödat Hellberg.

   – Jävlar! Är du helt jävla säker på att han är död?

   – Han rör sig inte. Det är en stor blodpöl under hans huvud.
   – Fan. Vad har du ställt till med.

   – Jag måste la ringa polisen.

   – Lugna dig. Jag försöker tänka.

   – Han blev galen. Det stod en domkraft vid bilen.

   – Är du kvar på Hellbergs gård?

   – Han skulle göra mos av mig vrålade han.

   – Var finns han?

   – Skallen sprack på honom. Jag hörde det. Han stirrade på mig när han dog, liksom slocknade i ögonen.
   – Tyst med det där. Var har du gömt honom?

   – Jag backade hans bil över honom för att han inte skulle synas.

   – Var är du då?

   – I min bil ute på vägen. Kunde inte köra längre.

   – Stanna i bilen tills jag kommer. Vi fixar det här.

   – Nej, det är mitt på dagen. Folk kan se vad vi håller på med. Jag kan förresten inte röra mig. Mina armar är spagetti.

   – Kroppen måste bort. Den får inte hittas, aldrig någonsin.

   En halvtimma senare bromsade en pickup in på gårdens torra grus i en sky av damm. Det tog många svettiga minuter att dra fram, lyfta upp och täcka över Hellbergs kropp.

   De två bilarna körde i karavan till en industrilokal som stod tom. Det var en nödlösning. De måste få tid att tänka ut en plan. Pickupen fick plats. De skuffade igen dörren och andades ut, i väntan på mörkret.

Spännande klipp II:

Torsten Hellbergs första förnimmelse var muller. Ett välbekant ljud som han ändå inte kunde placera. Han låg på ett hårt golv. Det gungade. Krängde. Han kände igen doften av läder och bensin och insåg att mullret kom från däck som rullade på asfalt. Han var instängd i bagaget på en bil i rörelse! Det var trångt. Han kunde inte röra benen. Armarna var låsta. Huvudet låg i en obekväm ställning med hakan mot vänster axel. Ett oelastiskt band tryckte över pannan och hindrade honom från att röra på huvudet. Han undersökte möjligheterna att göra sig fri men fann det lönlöst. Han var omsluten av mörker. En tanke ilade genom honom; jag är blind! Jag kan inte se! Han hade ingen uppfattning om tid. Han kom inte ihåg vad som hänt.

   Hellberg var till sin natur ingen tålmodig person men insåg att han inte kunde göra sig fri med våld. Han slappnade av i ett försök att minska obehag och smärta, och ansträngde sig för att minnas vad som hänt. Den enda minnesbilden var från när han bytte däck på bilen. Han hade lagt in vinterdäcken i skuffen när en främmande bil svängde in på gårdsplan. Han hade ingen tydlig bild av föraren.

   Motorljudet förändrades. Föraren saktade in. Bilen skumpade på ojämnt underlagen en kort stund innan den stannade med motorn på tomgång. Det slog i dörrar. Två personer steg ur. Bagageluckan for upp, två mörka gestalter drog honom ur bilen och släppte honom som ett kolli på marken. Till sin lättnad varseblev han svagt morgonljus. Han var trots allt inte blind. Han var insvept i plast som i en kokong.

   En gestalt böjde knä över honom och stack hål i hans svepning med en kniv. Vad händer, undrade han. Vad ska de ta sig för?

   Skuggfigurerna drog åt en snara om hans vrister. Med gemensamma krafter släpade de honom en bit. När de släppte honom kände han en vass kant trycka under låren. Hans ben hängde i det fria. Ett kraftigt ryck drog honom över randen. Efter en kort luftfärd och en hård stöt följt av ett högt plaskande kom en tvär inbromsning. Det svaga gryningsljuset försvann och han sjönk långsamt ner i totalt mörker. Vatten sipprade in genom höljet och kylde hans kropp. Han vred sig i panik för att komma loss men drogs ned allt djupare. Hellberg slet i remmarna och höll andan tills det brann som eld i lungorna

Spännande klipp III:

En våg av lust växte fram inom henne. Det har aldrig känts så förut, förnam hon. En våg av ljuv värme spred sig genom kroppen. Från skötet, över mage och bröst, ut i ben och armar. Hon sträckte på sig av välbehag.

   – Det känns så konstigt, flämtade hon.

   Händer grep om hennes knäveck och drog upp dem. En kropp makade sig tillrätta över henne. Trängde in i henne. En hand under hennes korsrygg manade henne att möta. Släppte efter. Manade på. Skillnaden mellan att passivt ta emot och aktiv delta gjorde skillnad. Han stötte långsamt och mjukt. Varierade djupet och fick henne att flämta; så här har det aldrig varit förr. Det är så skönt.

   – Kommer du, Emma?

   14-åriga Emma Johansson spärrade upp ögonen.

    – Va fan gör du!

   Arne, mammas sambo, höll på att knulla henne.  

   – Vad gör du! Sluta. Du får inte!

   Han brydde sig inte. Hon skrek åt honom. Samtidigt fortsatte hennes underliv att arbeta.

   – Nej du får inte! Gör det inte!

   – Spjärna inte mot, Emma. Jag kan inte sluta nu förstår du väl, flämtade han.

   – Mamma kan komma.

   – Hon är packad. Hon sover som en gris. Krångla inte nu.

   Stötarna blev snabbare, trängde in djupt. Hennes kropp svarade.  

   Emma slingrade sig från sida till sida i ett desperat försökte att komma undan. Arne pressade henne mot madrassen. Naglade fast henne mot madrassen med sin tyngd. Varje rörelse fick känslan i hennes kropp att intensifieras. Värme flammade i magen och spreds i vågor genom henne för att slutligen mynna ut i en explosion av vällust. Hon följde hans intensiva takt. Hennes kropp domnade; jag dör...

   Dörren till sovrummet slängdes upp. Ljus från hallen trängde in. Eva stod i dörröppningen.

   – Emma! Arne! Vad gör ni?

   Arne flydde. Eva grep tag i Emmas uppdragna linne och slet upp henne ur sängen. Örfilar och slag haglade över flickan. Förvirrad kom Emma till sans.

   – Mamma!

   – Din jävla hora. Knulla min man! Går bakom ryggen på mig och lägger dig ut för honom. Fy fan!

   – Jag har inte…

   – Håll käften. Du ska ut härifrån. Idag! Nu!

Emma blev förkrossad. Hon förstod inte vad som hände; varför är hon arg på mig? Varför inte på Arne? Varför tar hon hans parti den jävla kossan!

   Eva skrek med saliv sprutande om munnen.

   – Ta ditt pick och pack och försvinn. Jag ska se till att du blir placerad på fosterhem. Eller en anstalt för horor som dig.

   – Men, mamma… Det var Arne…

   – Håll käften, jävla hora.